Lolouize

Oj, det finns så många fantastiska vänner i denna värld som har ställt upp högt och lågt när jag befunnit mig i kris(vilket inte är så sällan som man kanske skulle hoppas), som jag har delat så många upplevelser med och suttit otaliga gånger och skvallrat med på Engel eller här i Gbg. Jag förstår inte riktigt varför man måste välja en bästa vän? Det är inte rättvist. Jag har flera flera flera som har ställt upp som fan för mig och som jag skulle göra precis samma sak för.

Men det här inlägget handlar om den bästa. Och den bästa i det här fallet är nog den som har funnits där jämt, som faktiskt känns som en andra syster. Den som också var den som var tvungen att flytta längst bort, men som det fantastiskt nog är lika lätt att umgås med varenda gång vi ses även om det går rätt lång tid mellan gångerna.

Ewa.

Det finns faktiskt få människor som kan få mig att bli lika arg eller upprörd över saker, även om jag är väldigt medveten om att jag oftast inte visar det.

Min bästa vän är den som vågar tala om för mig när jag går för långt, som får mig att må bättre när jag är ledsen, som ser till att jag peppar till mig om jag är opepp, som uppmuntrar mig och säger att jag är fjantig om jag är rädd för något. Som inte är rädd för att påpeka saker som andra kanske inte skulle säga men som samtidigt har ett extremt stort hjärta och alltid vet hur hon ska trösta mig. Som erbjöd sig att komma hem så fort hon fick höra vad som hade hänt min pappa trots att hon alltid har sjukt mycket i skolan. Som alltid har tid trots sitt ofta extremt späckade schema och kommer med råd. Som försvarar mig om hon tycker att andra har gjort mig orätt.

Hur ser vår historia ut egentligen? Vi träffades först i 4an, så det har gått 11 år sedan vi träffades. Nämen! Vi har känt varandra halva våra liv. Den du! Även om vi kan vara ganska olika så är det en bra matchning. Att vi bodde 3-5 minuters promenad ifrån varandra gjorde inte direkt saken sämre. Ewa är den som alltid har lyckats lista ut mina hemligheter, som ser på mig när jag inte är ärlig och som direkt märker om något är fel. Som tvingade mig att ta tag i mig själv när jag var på väg ner i mörkret igen. Hur många gånger har vi inte suttit och pratat på soffan nere eller på hammocken i trädgården?

Den bästa veckan år 2010 var nog den när jag tog semester och åkte ner till Gdansk. Trots att vi bara var 2 och inte de andra tjejerna kunde följa så hade vi grymt kul och det var precis den semester som jag behövde! Kvalietstid är nog vad det kallas. Önskar att vi kunde göra det varje år!

Shit alltså, det här med att beskriva en bästa vän är inte det lättaste. Hur sammanfattar man en vänskap i nåra rader?! Jag bjuder på några bilder istället. Och ett citat. "Autobus".

Om du inte har förstått hur viktig du är för mig och hur mycket din vänskap betyder så får du en påminnelse med det här inlägget! <3