Lolouize

Jag trodde att jag hade koll på läget efter året som gått. Alla prövningar, utmaningar och saker att göra. Allt som sliter lite i bröstet men som på nåt sätt trängs undan för att jag har haft "viktigare" saker med utsatt deadline att tänka på.

Som jag har slitit de senaste veckorna med att få allt färdigt med exarbetet, med kriminologin, med oro för våren, med funderingar över jul, med saknad efter vänner och familj.

Senast igår var jag så jävla nöjd över att jag har fixat allt, över att veckan ska gå bra och över att det snart är jullov och att jag ska fixa med eventuellt skolarbete som jag inte hunnit då.

Tji fick jag. haft haft svårt att svälja, andas djupt vid ansträngning och allmänt några veckor, hade även samma i somras som jag trodde var allergi... Jobbigt iaf. Var till doktorn idag och fick diagnosen stress, ångest. Den unga läkaren fick se mig falla samman lite.

Ungefär som den tårkavalkad som jag drabbades av en hemsk dag i april... jag kan fortfarande inte sluta.

Är det meningen att jag ska åka till skolan och gå på föreläsning nu? Icke så lockande.