Lolouize

Gymnasieskolan VS. Universitetet

Kategori: Allmänt

Jag har nu läst Miljövetenskapligt kandidatprogram i 1.5 år och som man kanske förstår av namnet är miljövetenskap tvärvetenskapligt och det behövs stora delar av olika kunskapsområden för att bli en bra miljövetare. Jag har läst kemi, biologi och ska nu börja läsa matte + en hel del miljökurser.

Till saken hör att jag och många med mig har ganska mycket mer att önska av gymnasieundervisningen än vad vi fick. 
Jag som läser miljö vill ha mer ingående kunskaper i fysikalisk kemi och statistik medan de tekniska studenterna(mina vänner) vill ha mera ingående matte där man inte förenklar sig förbi poängen. Mina läkarvänner vill ha mer ingående biokemi. Helt enkelt sånt som vi har NYTTA AV!  

När jag läste matte på gymnasiet fördjupade vi oss i andragradsekvationer och derivatan och det känns som att det var det enda vi gjorde. Vi fick chansen att de sista veckorna av MaD göra ett projekt och då lösa uppgifter i matteboken på de kapitel vi inte hade hunnit med. 
I tidigare mattekurser hade vi helt sonika hoppat över statistiken eftersom det hette att "den inte var det viktiga". Lustiga kommentarer med tanke på att de flersta naturvetenskapliga/tekniska utbildningar kräver bra kunskaper i statistik. 

Kanske det är dags att ta steget till att skapa en mer anpassad gymnasieskola? Jag vet att det är jättebra att folk får prova på allt (samhällskunskap, religion, estetiska verksamheter osv osv) för att samla på sig så mycket kunskaper som möjligt även om man går en naturvetenskaplig eller teknisk linje och samma gäller för samhällsvetarna som får sin dos av naturvetenskap genom olika kurser. 
MEN, är det inte bättre att man siktar in sig på sitt område och får chansen att förbereda sig ordenligt för universitetet redan från gymnasietiden? Att man hade det lite tuffare då skulle jag lätt ta istället för att sitta som ett fån och slita som ett djur för att få koll på kunskaperna nu när jag har flyttat hemifrån, man inte har samma stöd och det faktiskt är svårare. 
Okej, det hör till att man ska utvecklas, man ska inte få allt serverat och alla kan inte så som de vill. Men borde inte gymnasieskolan och universitetet ändå synka sig lite bättre? förbereda studenterna på rätt saker? Ha resurser att tipsa mig om vad jag borde läsa eller åtminstone ha lätttillgänglig information så att jag kan ha chansen att göra ett aktivt val genom gymnasiet för att anpassa mig till den utbildning jag ska läsa sen?  Fixar man det inte får man stå sitt kast. Tar man inte ansvar för sina studier får man väl ändå på något sätt skylla sig själv om det inte går så bra för en? 

Det är väl ändå inte så att de som har ambitioner och vet vad de vill ska straffas genom att inte kunna läsa vad de vet att de behöver?  Genom att jag har valt att läsa en naturvetenskaplig linje på gymnasiet blir jag ju ändå behörig till det flesta naturvetenskapliga utbildningarl och har en bra grund att falla tillbaka på även om jag inte vet vad jag ska göra efteråt men jag tycket inte att det är rättvist att man ska hållas tillbaka om man redan har sina mål utstakade? Vill jag bli läkare kanske jag ska kunna läsa mer ingående biologi? Vill jag läsa kemi ska jag inte ha en kemilärare som är för lat för att rätta labbrapporter vilket resulterar i att vi inte får skriva några. 
Det där är visserligen smådetaljer. Men de gör skillnad! Skillnad som är viktig och som jag tycker att man ska ha i beaktning när man planerar skolan. 

Kanske det behövs mer interagering mellan gymnasie och universitet helt enkelt? kanske att gymnasieskolorna(Skolverket) ska fundera på att anpassa sina kursmål och kurser i samma takt som kurser faktiskt förändras eller fördjupas på univetsitetet. 

Måste alla stöpas i samma form? Är människan så svag att alla måste få samma kunskaper för att det annars ska bli för orättvist. Är det kanske för tidigt att börja ställa sådana besluts-krav redan på gymnasiet?
You tell me. 
Jag vet inte om det hade gjort någon skillnad för mig, för jag bestämde mig först på hösten i 3an på gymnasiet vad jag skulle skulle hoppa på för universitetsutbildning när det redan var försent att anpassa min gymnasieutbildning. 

Får man chansen tror jag dock att man tar mer aktivt ansvar och börjar fundera mer redan från början när man kan, även om det inte garanterar eller utesluter mig för något jag vill läsa sen. 

Ett möjligt steg i rätt riktning för dagens ungdom? Framtiden..?  Who knows.





Kommentarer


Kommentera inlägget här: