Lolouize

Asså, det här med bloggutmaningen går sääämst!

Vill ni verkligen veta det här?

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag funderar på att slänga in en dag då och då när jag känner att det får plats! Måste det vara varje dag?

I min handväska en vanlig skoldag:

• Kursböcker/kollegieblock
• Glasögon
• Pennfack
• Kalender
• Plånbok
• Läppbalsam
• Vattenflaska
• Matlåda + bestick
• Hänglås
• Vantar
• Mössa
• Handsfree
• Mobil
• Puder

Om 3 veckor sitter jag ensam med min packning på ett hostel i centrala London, många mil hemifrån och från mina nära och kära.

Vad tänker jag med egentligen?!

Mina syskon. Åh, jag är världens bästa syskon.

En syster som är 4 år äldre än jag, som är så bestämd, så driven, har ett ordentligt temperament men som för den sakens skull inte är utan en sårbarhet.  Som har såna planer och visioner och alltid har något nytt på gång!

Vi var egentligen inte så nära varandra när vi växte upp. Eller alltså, vi var väl som barn var. Jag var lillasyster och såg upp till henne. När vi var riktigt små och på familjesemestrar så var det ju vi 3 och lekte alltid.

När min syster blev för gammal för att leka med sina småsyskon och jag blev för gammal för att bli manipulerad av henne till att vilja ha hennes barbiedockor för att hon ville ha mina (jag ville ju ha allt hon ville ha, haha) så märktes det kanske lite mer att det skilde 4 år mellan oss. Fast vad är det egentligen för konstigt med det? En 8-åring och en 12-åring är ju rätt olika! Vi kom faktiskt bättre överens när hon hade flyttat hemifrån, och nu när vi båda är vuxna och bor i olika städer så står vi nog varandra närmare än innan. Vi är fantastiskt olika men det gör liksom ingenting.

Min bror då, 2 år äldre än mig. Vi slogs som tokar när vi var små. Av någon anledning tjafsade vi typ alltid. Det kanske helt enkelt är det man ska göra när man är liten?

I vilket fall så slutade slagsmålen i samma stund som min käre broder blev för gammal för det och tyckte att det var roligare att leka med sina kompisar. Det var så tråkigt när han flyttade hemifrån! Vad skulle jag göra utan honom där, ensam med föräldrarna?

Jag beundrar min bror för att han har en sån fantastisk insikt till saker, en så sund inställning till livet, är så lugn och metodisk och alltid, alltid finns där och kommer med kloka kommentarer.

Mina syskon betyder verkligen allt för mig, även om vi idag bor i olika städer och inte träffas så ofta. Tyvärr så har jag inte mer tid att skriva om dem nu, vi har gått igenom så mycket så att det liksom inte finns ord att beskriva banden mellan oss. Faktum är dock att jag ärligt talat inte vad jag skulle ta mig till om något hände med dem. Sååå, Stay safe!

Ja det finns bildbevis på vad jag hade på mig idag, men med tanke på hur dagen har spenderats:

1. Framför datorn med plugg --> tights + stor stickat blå tröja m. matchande raggsockor till

2. På gymmet i träningskläder --> tights, svart linne och rosa t-shirt.

så tycker jag inte att det passar sig att lägga upp bilderna :p

Många låter vetenskapen leda dem framåt men hur är den så mycket bättre? Okej, vetenskap är logik och forskning men det kan vara så fruktansvärt abstrakt ibland! Varför ska jag tro på små partiklar som jag ändå inte ser? Ja jag vet att jag också är uppbyggd av partiklarna, vilket kanske gör att jag säger emot mig själv... genomtänkt. I vilket fall så har människan har kommit på vetenskapen också. Alla ord och termer är påhittade, liksom i religion. Vetenskap är förvisso en större lära än så, och mer komplext att jämföra med religion än vad jag först trodde när jag tyckte att mina resonemang vad alldeles utmärkta och logiska. Ja det påvisar väl bara att det är komplicerat, och inte konstigt att de olika hamnar i konflikt med varann.

Men vad tror jag då på?

Jag tror på musik, på toner och ljud och sång och text som får mig att må bättre eller sämre.

Jag tror på fina vänner, på bra upplevelser och att njuta av livet.

Jag tror på att göra det mesta av tillvaron även om den är svår.

Jag tror på kärlek.

Jag tror på att utmana sig själv och kasta sig ut även om jag inte riktigt vet vad som väntar en, för kan man någonsin veta säkert vad som kommer härnäst?

Jag tror på väder och vind, på sol och hav.

På saker jag kan se eller uppfatta med mina 5 sinnen.

Min tillvaro är alldeles för förgiftad med vad som hände förra året för att jag ska komma med något riktigt bra ögonblick sådär på rak arm. Det första jag tänker på är inte direkt glädjefyllt. Nåväl, mitt liv handlar inte om det just nu så jag bestämmer mig nu för att berätta om det här ögonblicket, just precis nu.

Jag satt hemma i min lägenhet och insåg att jag inte hade skrivit blogginlägg. Hur svårt ska det vara att ha tid att skriva ett inlägg om dagen? Jag började redogöra för dag 8, ett ögonblick i mitt liv, skrev några rader om förra året, suddade bort och tyckte att nu får det bli någon liten förändring, det har ändå blivit nytt år, blicka framåt! Låten som spelades på hög volym ur datorhögtalarna var ”Hello”. Grymmare låt får man leta efter. Diggar texten.

”I could stick around and get along with you

Hello

It doesn't really mean that I'm into you

Hello

You're alright but I'm here darling to enjoy the party

Don't get too excited 'cuz thats all you'll get from me

Hey

Yeah I think you're cute but really you should know

I just came to say hello”

Så ”powerkvinna” och hon bestämmer. Hon tar det kallt, tar ingen skit från nån kille och har kul. Kanske att lite egen tolkning slinker in också. Det är så de skall tas!

Lyssnade färdigt på låten, var det dags att slå på Bondfilmen? Njaae, gick in på http://damnyouautocorrect.com/ och skrattade tills jag somnade.

Jag ligger redan efter! Nog för att jag har slackat några dagar och publicerat 2 inlägg samma dag innan men nu..

Mitt mål efter dag 7 var att jag skulle skriva dag 8 och 9 och publicera igår. Nu är jag på dag 10.

Coming soon:

Dag 8 Ett ögonblick

Dag 9 Min tro

Dag 10 Det här hade jag på mig idag

Jag tror att jag har fått nya incitament till att tycka mindre bra om Ludvika.

Okej att det är en småstad men sen när är det ok att stänga affärerna bara sådär när det knappt ens är röda dagar?

Det är dessutom bara i Ludvika som det blir rubriker i tidningen av att mellandagsrean är en flopp. Ja den började tydligen på annandag jul vilket var en söndag (när alla affärer förutom Åhlens vanligtvis har stängt) men de hade inte skyltat något eller annonserat i tidningen.. Hur ska då folk veta att det ens är öppet? " Vi fick skicka hem personal" var rubriken i lokaltidningen.

Nyårsafton blev jag förvisso positivt överraskad, öppet ända till 18 på Willys! Nyårsdagen = röd dag och stängt igen. Andra bullar är det här i Götet, kom hem och funderade på om jag ens skulle kunna köpa någon mat eftersom jag trodde att restauranger liksom mataffärer skulle ha stängt. Inte då! Allt var öppet som vanligt till kl. 22 eller 23.

Yes, det är gött att vara hemma!

Bra saker i Ludvika då?

• Café Engel.
• Hällarna och solnedgång en varm sommarkväll.

• Grillkvällar i mammas villa.
• Svampplockning i skogen.
• Roadtrips till Blge (kanske lite tveksamt som en bra sak i Ludvika, att åka därifrån alltså).
• Piren.
• Promenader på Högberget & till Räfsnäs.

Har jag missat något? Folket gör staden i alla fall, så mycket kan jag säga.

Oj, det finns så många fantastiska vänner i denna värld som har ställt upp högt och lågt när jag befunnit mig i kris(vilket inte är så sällan som man kanske skulle hoppas), som jag har delat så många upplevelser med och suttit otaliga gånger och skvallrat med på Engel eller här i Gbg. Jag förstår inte riktigt varför man måste välja en bästa vän? Det är inte rättvist. Jag har flera flera flera som har ställt upp som fan för mig och som jag skulle göra precis samma sak för.

Men det här inlägget handlar om den bästa. Och den bästa i det här fallet är nog den som har funnits där jämt, som faktiskt känns som en andra syster. Den som också var den som var tvungen att flytta längst bort, men som det fantastiskt nog är lika lätt att umgås med varenda gång vi ses även om det går rätt lång tid mellan gångerna.

Ewa.

Det finns faktiskt få människor som kan få mig att bli lika arg eller upprörd över saker, även om jag är väldigt medveten om att jag oftast inte visar det.

Min bästa vän är den som vågar tala om för mig när jag går för långt, som får mig att må bättre när jag är ledsen, som ser till att jag peppar till mig om jag är opepp, som uppmuntrar mig och säger att jag är fjantig om jag är rädd för något. Som inte är rädd för att påpeka saker som andra kanske inte skulle säga men som samtidigt har ett extremt stort hjärta och alltid vet hur hon ska trösta mig. Som erbjöd sig att komma hem så fort hon fick höra vad som hade hänt min pappa trots att hon alltid har sjukt mycket i skolan. Som alltid har tid trots sitt ofta extremt späckade schema och kommer med råd. Som försvarar mig om hon tycker att andra har gjort mig orätt.

Hur ser vår historia ut egentligen? Vi träffades först i 4an, så det har gått 11 år sedan vi träffades. Nämen! Vi har känt varandra halva våra liv. Den du! Även om vi kan vara ganska olika så är det en bra matchning. Att vi bodde 3-5 minuters promenad ifrån varandra gjorde inte direkt saken sämre. Ewa är den som alltid har lyckats lista ut mina hemligheter, som ser på mig när jag inte är ärlig och som direkt märker om något är fel. Som tvingade mig att ta tag i mig själv när jag var på väg ner i mörkret igen. Hur många gånger har vi inte suttit och pratat på soffan nere eller på hammocken i trädgården?

Den bästa veckan år 2010 var nog den när jag tog semester och åkte ner till Gdansk. Trots att vi bara var 2 och inte de andra tjejerna kunde följa så hade vi grymt kul och det var precis den semester som jag behövde! Kvalietstid är nog vad det kallas. Önskar att vi kunde göra det varje år!

Shit alltså, det här med att beskriva en bästa vän är inte det lättaste. Hur sammanfattar man en vänskap i nåra rader?! Jag bjuder på några bilder istället. Och ett citat. "Autobus".

Om du inte har förstått hur viktig du är för mig och hur mycket din vänskap betyder så får du en påminnelse med det här inlägget! <3

Kul att ”min dag” blev nyårsdagen.

Vaknade 10.43, slogs av tankarna att jag inte orkade kliva ur sängen eftersom jag hade varit uppe för länge kvällen innan. Fick nåt infall att börja rensa en byrå där efter 12-slaget samt packa min väska.

Packa, fixa, diska, städa till kl. 14. 14.30 gick tåget till Örebro och så småningom Göteborg. Typisk tågresa, tåget kom i tid men SJ hade trollat bort vagnen som jag hade bokat plats i. Fick som tur var en sittplats ändå.

Resten av dagen visar jag i bilder.