Första Advent är det, tid för julpynt, julbak och glögg! För mig är julen symbolisk och betyder nog numera återträff med familj och vänner till skillnad från när man var liten och tyckte att det var kul med julen för att man fick paket - även om jag skulle ljuga om jag sa att jag inte fortfarande tyckte att det är väldigt rolig sak med julen. Lite konstigt är det ändå, att man helt plötsligt ska köpa saker till varandra. Fast det är ju kul att ge. Sålänge man kommer på det där perfekta som man tycker är kul att ge bort. Jag brottas lite med julklappsplaner just nu faktiskt till mamma, pappa, syskon osv. Får vända mig till syskonen och komma på nåt bra!
Men innan blir jul ska det också göras massor med andra saker: - Grupparbete och miljöutredning (utbildningen är verkligen på riktigt, I'm scared) - Fixa och dona här i lägenheten inför jullov/besök - Få besök av mamsen nästa helg :D - Tjejmiddag nästa vecka - Filmvisning i skolan - Julmys med ÄG - Åka till Gdansk :D
Sen kommer jullovet och Ludvika. Måste säga att jag inte riktigt vet hur julen kommer bli iår, lite samma känsla som förra året men nu vet jag ju i och för sig var jag kommer vara. Ofta att vi inte skulle spendera julafton hos P och fixa julmat och sånt. Jag borde verkligen ta och träffa F också, man undrar ju lite hur illa det har blivit. Uscha, det finns alldeles för mycket sjukdomar! :(
Nä, pepp pepp. Det blir bra! Går man in med inställningen att det kommer bli jobbigt så blir det ju det och varför göra det svårare för sig själv? bara dumt ju! :)
Nu blir det adventsfika och att tända adventsljusstaken.
Bah. Jag börjar bli trött på att vara ständigt trött och småfebrig som kommer och går. :( Det kan inte gå över på några veckor liksom?! Att vakna med en sjukt ond fot efter att bara ha sovit en natt är också en helt sanslös detalj >.<
Blä. Jag vill vara pigg, frisk och fylld mer energi för att göra ALLT! Att typ jämt vilja gå och lägga sig känns inte så normalt :(
Ni vet när man desperat letar efter nåt? När man är ute på en shoppingrunda och hur många affärer ni än är inne i och hur många nya modeller ni tittar på så finner ni inte DET hos något ni ser? Och när man nu väl hittar det där paret skor som man så länge letat efter har de iallafall brister.
Det är i precis det läget jag befinner mig i just nu. Hittade för nån månad sen ett perfekt par stövlar på Zara, skitsnygga, pälsiga och i riktigt skinn, MEN de var för smala upptäckte jag när jag hade köpt dem och provade dem hemma. Alltså, jag lämnade tbx dem!
Tackade vädergudarna i några veckor framåt och började om jakten på nytt. Hittade inga som passade alls..
Jag tänkte nämligen att jag denna gång när jag köperv vinterskor att jag: 1. inte har råd med några 1000-kronors skor. 2. inte för den delen vill köpa några dåliga säsongsskor som nästan garanterat måste lämnas in hos skomakaren åtminstone en gång under säsongen. 3. inte vill dra ner på snyggheten hos skorna, jag ska ju vilja ha dom på mig!
Såå, jag sprang in på DinSko förra veckan och hittade ett par stövlar. Inte riktigt min stil men av nån anledning gillade jag dem ändå, svarta, spännen, ganska "rejäla" ( läs. sulan kommer inte släppa om 3 veckor och läcka in vatten) de är pälsiga inuti och jättesköna :) MEN! Det var egentligen ingenting jag tänkte på under tiden jag var i affären men de är liiite tajta i skaften. Baaaah! Avvägningar om det är nåt jag kommer störa mig på eller inte.
Var nere på stan och tittade igen idag om det fanns några andra som kunde leva upp till kriterierna men hittade verkligen inga som inte bara har en tunn sula som säkert kommer släppa sen och skorna läcker :( förvisso så var ett par jäkligt snygga och i rätt prisklass men ändå..
Har jag för många dåliga erfarenheter med lågpris-stövlar kanske. Ska jag helt enkelt ha lite tilltro till DinSko och hoppas att skorna faktiskt håller måttet?
Jag skulle gärna lösa alla problem och köpa Uggs men som att Gbgs-klimatet inte skulle översvämma dom, haha.
Ska jag kanske sluta analysera vintersko-problemet och återgå till att vara lite effektiv?
Tänkte bara att jag skulle dra bort lite av det ständiga allvaret och analysera nåt helt annat ;)
Promenera? det är mörkt ute och det känns på nåt sätt inte säkert. Varför är jag helt plötsligt skraj för en sån trivial sak? Att ta en promenad även fast det är mörkt ute är ju inge farligt, det betyder inte att det är mindre tryggt än när det är ljust ute ju. CP! Har aldrig brytt mig om det förut ju.
Se film? för inaktivt, orka sitta i soffan och inte göra nånting!
Oh vad duktig jag var på att hålla igång bloggen denna gången. Jag tänker varje gång att jag ska komma på en massa bra och kreativa saker att skriva om och så halkar jag iallafall in i vardags-slentrianen och skriver om det, eller som nu - glömmer bort att skriva alls. Vilket inte riktigt fungerar i längden om jag faktiskt ska hålla igång den.
I vilket fall, under den knappa månaden som jag inte har skrivit något nytt har jag hunnit med:
- En fantastisk helg med J på besök och inflyttningsfesten i den 6e dimensionen - riktigt kul! :) Nu önskar jag bara att jag var lite rikare så att jag skulle kunna kliva på nästa tåg antingen till Linköping eller Uppsala för att hälsa på er!
- En sväng till Ludvika för att landa efter tentan, bli bortskämd hos mamma med gemensam tv-kväll och god middag och även att åter igen känna den "lilla" hjälplösheten växa sig starkare. Fundera, fundera och fundera i banorna 'Vad f-n ska jag göra?' för att i nästa stund bli arg vilket jag inte egentligen känner att jag har rätt till. Men jag kan inte hjälpa att känna att tycka att vuxna ska kunna ta hand om sig själva på ett bättre sätt och komma över problemet, växa sig starkare och komma tillbaka! Jag vet att jag inte på något sätt har varit med om samma pärs, och har säkert ingenting att säga till om heller, men det är så svårt att bara titta på och inte veta vad man ska ta sig till när en närstående person inte är sig själv. Döljer sig en manipulativ roll därinne? En som spelar på att jag är yngst och därför inte säger ifrån utan reagerar på insidan? Fan, jag vill bara ruska om människan och säga "FATTAR DU INTE?!". Men vad skulle det hjälpa? Det känns som att han har fått höra liknande ord förut och det har inte hjälpt innan så varför skulle det hjälpa nu? Det har snart gått 1 år, och visst, det är väl bättre nu, men vem mår bra av att bara sitta inne i lägenheten? Och på nåt sätt verkar tycka att allt man gör utomhus är för långt eller för tråkigt att göra ensam. Phew. H åker upp till L nästa helg, får se vad hon säger då..
- tenta av miljörätten, en riktigt bra kurs. Det är nog den första kursen som jag på riktigt känner att jag kan tillämpa direkt, även i vardagliga situationer. Me like. Hoppas bara att jag klarade tentan också! Negativt och lite hårt med kursen var den muntliga opponeringen som vi hade som avslutning på de grupparbeten vi hade gjort. Det var individuell bedömning och man kunde få 1 eller 2 poäng på opponeringen. Vi hade gjort uppdelningen ganska lika men trots det fick mina gruppmedlemmar 2p och jag fick bara 1. Damn! Det kändes som högstadiet all over again - "du måste visa sig mer, tala högre" bla bla bla. Jag vet att det är något som jag måste jobba med men yay att få det talet igen inför 5 andra.
- fått lite små planer över vad som ska ske på nyår. Klänningen har jag ju redan ;)
- stora funderingar över träningsmetoder att tillämpa när mitt gymkort går ut på lördag nästa vecka, har nog inte råd att förnya det :( Tips? förutom typ löpning/promenader.
