Lolouize

(Varning till vissa läsare, "Klagomur"-inlägg)

Det ska visst vara fridens högtid, då man umgås med sina nära och kära och njuter av ledigheten, när man inte gör någonting och bara ÄR. 

Eller?

I mitt fall känns det lite som motsatsen. Allt funkar fint sålänge jag är kvar här i min julstad, men sen när jag kommer upp till L-a blir det kaos. All stress jag håller på med nu beror ju verkligen på att jag ska till L-a. 

Visst, jag vill verkligen, verkligen åka dit för att träffa mina kära vänner och kunna umgås med dem så mycket som jag hinner. Men runt allt finns mina syskon, mina föräldrar, nu till på köpet min farfar som kommer upp till L-a på julafton(som jag gärna vill träffa!!). Föräldrarna som verkar tro att jag verkligen längtar hem nu, men det gör jag verkligen inte för tillfället. (Och ta inte de ovanstående meningarna fel, jag vill träffa familjen också, och tar de inte för givna!)

Julafton?!

Tja, träffa mamma, pappa, farfar, mormor/morfar, på samma dag och vara på 3 ställen (om det nu ens blir så).. varför kan inte alla bara vara på samma ställe för?! Komma överens så pass bra så att de skulle vara bekväma i varandras sällskap under en, bara EN dag?! Jag skulle behöva klona mig själv för att få ihop att umgås med vänner och familj så mycket som jag borde och vill.

Köpa julklappar, tentaplugga x2, fixa med 50-årsfirande.. hm, det låter ju inte som så mkt längre när man skriver upp det så. Det är nog helt enkelt så att det är klonproblemen som känns värst.

Inta A's lägenhet och låta folk komma dit kanske?

Nej, det blir säkert bra så fort jag kommer upp...

Ses på fredag, E? Längtar längtar!!!! :D